Robotoptimering och AI

by

German Aerospace center DLR har utvecklat en robothand som förefaller ligga långt före konkurrenterna. Handen kan vara både flexibel och stark, precis som en människohand – tack vare flexibla ”senor”. Sin vana trogen misshandlar DLR-forskarna gärna sin skapelse med t.ex. baseballträn.

För att en robot ska kunna bli riktigt användbar måste den ha så mycket kontaktyta med omvärlden som möjligt. Mänsklig intelligens och problemlösningsförmåga uppstår i interaktionen med den verkliga världen. Det är en av orsakerna till att robotar har en så central roll i vägen till stark AI och Singulariteten. Robotar måste också interagera effektivt med människor och lära sig att läsa av känslor och visa empati.

En sak som förvånar mig är de svaga försök till emotibots som gjorts, tex Telenoid och Elfoid. Varför börjar man inte bara med ett virtuellt robotansikte och låter roboten söka av hjärtslag, minspel, röstläge, ordval mm, kategorisera känslan med extrem finkornighet och försöka härma samma ansiktsuttryck som passar till känslan? Med en algoritm för vilka uttryck som ger upphov till vilka reaktioner (genom att studera människor som interagerar samt genom förprogrammerade matriser) kan en automatisk feedbackloop skapas där man till att börja med vill minimera känslan av äckel, avsmak och ”uncanny valley” och därefter allt mer precisa känsloyttringar. Det går sannolikt mycket snabbare och lättare att simulera ansiktets alla muskler virtuellt och optimera mjukvaran än att med trial and error försöka få till en fysisk modell med dagens grova teknologi.

Det finns redan fungerande organiska algoritmer för att ta fram hållfasta konstruktioner med förvånande lätthet och utseende. Varför kan man inte göra något liknande inom ansiktsuttryckforskningen?

När det gäller robotars rumsuppfattning är det bara konstigt att man fortfarande kämpar med förmågan att skapa en bild av rummet. Människor kan ju bara förlita sig på sitt stereoseende och en enorm parallell beräkningskapacitet, tumregler och erfarenhet. Robotar däremot kan nyttja laser, eko, radar, röntgen mm och ändå lyckas inte robotforskarna få dem att röra sig snabbt och robust. Ändå finns hundratals robotföretag inom både privata och militära sfärer så de kommande tio åren borde det komma häpnadsväckande genombrott inom robotiken. Jag förstår bara inte hur ASEAs industrirobotar kunde se ljuset för 35 år sedan utan att vi kommit längre idag än vi har gjort, men antagligen blir jag lurad av den exponentiella utvecklingen i bakgrunden.

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: